Hur jag mår

Nu har det ju gått ett bra tag sedan jag tog bort de sista fyllningarna, och ni kanske undrar hur jag mår?

Än har det inte hänt några under och mirakel. Jag är fortfarande trött och har fortfarande ont i kroppen rätt ofta.
Just värken har dock blivit bättre, men jag behöver fortfarande mycket sömn för att fungera "normalt".

Det tar förstås tid för kvicksilvret att lämna kroppen, så än har jag inte givit upp hoppet om att få lika mycket ork som en "vanlig" människa, men än har inte så himla mycket hänt sedan sist alltså.

Däremot är jag piggare än jag var innan jag började med saneringen för snart två år sedan.
Och så är jag så innerligt glad att skiten är ute ur munnen!
Tidigare hade jag metallsmak i munnen och en ständig känsla av ström i kroppen. Det är helt borta nu.
Även om det skulle vara så att jag aldrig blir riktigt som man ska, så har jag kanske avvärjt andra sjukdomar, som kunde ha kommit med tiden om jag inte sanerat.

Jag ångrar inte för en sekund att jag lade ut runt tolvtusen på det här! - Det är nog den bästa investering jag någonsin gjort. :)

Amalgamfri

ÄNTLIGEN!!!!!!!!!!!
Nu är skiten borta ur munnen.

Så här tjusig är man under tiden man är hos tandläkaren:

Först får man ligga med en tuss med bedövningsmedel på. – Så inte bedövningssprutorna ska kännas
så mycket.



Sedan börjar “påklädningen”...







Så där. Nu är skyddet på plats.
Bara tänderna som ska borras ur sticker fram.



Sen får man andningsmask med syrgas och ögonskydd.
Nu är jag “färdigklädd”.

Eftersom jag inte kunde se, så hjälpte snälla tandläkaren Lena på
Kristallenkliniken till att knäppa kortet.



Sedan började de jobba.

Jag tillbringade ett par timmar i den där tandläkarstolen idag,
men nu är allt amalgam borta ur min mun.
Det var de sista tre lagningarna som rykte idag.

En av tänderna ska det sättas en porslinskrona på, så de provade ut till den också, och så fick jag en provisorisk lagning i den tanden.

Nästa torsdag ska jag tillbaka och sedan är det alldeles klart med den här "renoveringen".

Idag fick jag en reaktion efter tandläkarbesöket, och jag har haft väldigt ont i huvudet och kroppen.
Bihålorna värker också.
Totalt slut är jag dessutom, och jag störtade i säng rätt snart efter det att jag kom hem.

Men först firade jag med lite bubbel.





Sugrör var nödvändigt, eftersom bedövningen inte hade släppt då, och det verkar så dumt
att hälla in något i ena mungipan som förmodligen lika snabbt skulle komma ut genom den andra.

Nu ska jag snart tillbaka till sängen igen.

Om det här INTE är en reaktion på amalgamet, så håller jag nog på att dö tror jag.
Njae… Riktigt så illa är det väl inte, men jag känner mig rejält ämlig,
och jag hoppas och tror såklart det kommer av kvicksilvret.

Ont, det gör ont, men det kan bara bli bättre.

Knakelibrak...

Jaha...
Här har inte mycket hänt på sistone direkt.

Den här bloggen har det liksom inte blivit så mycket tid för, och egentligen så har jag ju inte haft något direkt att skriva om heller.

Jag har inte haft råd att byta ut de sista lagningarna, så allt har rullat på som vanligt. Dag har lagts på dag.

I sommar har jag jobbat mycket mer än vanligt, och förmodligen är det anledningen till att jag varit sanslöst trött de sista veckorna.
Eller kan det vara så att tröttheten kommer av att stress (även om mitt jobb inte är stressigt direkt) har gjort att mer amalgamångor avsöndrats?

Jag har i alla fall haft en konstig känsla i munnen vid just de här lagningarna den sista tiden också.
Särskilt den tanden som en porslinskrona ska byggas på.

Tandköttet har dragit sig uppåt och varit irriterat och rött, och det har "pirrat" i tanden liksom.

I måndags tänkte jag tanken att den här veckan ska jag ringa och beställa tid hos Kristallenkliniken.

Knappt hann jag väl tänka tanken så knastrade det till i munnen när jag tuggade på en bit korv.
Fasen också, är det ben i korven tänkte jag, men det var en bit av tanden som lossat.

Nu får ni gärna tycka att jag är äcklig, men jag spottade ju ut hela korvtuggan, och petade genom det för att se om det var fler bitar. - Och för att kolla noga om det varit ben i korven.
Någon tillstymmelse till benbit gick inte att uppbringa, trots ihärdigt petande, men jag hittade ett par små smulor amalgam förutom tandbiten.

Nu ligger de i ett tomt Treorör, som jag tänker ta med mig till tandläkaren för destruktion.

På tisdag 16/8 fick jag tid på Kristallenkliniken. (De är specialister på amalgamsanering, och fantastiskt trevliga! Rekommenderas verkligen! - Även om du inte har amalgamproblem.)

Eftersom jag i vanliga fall går hos Folktandvården på grund av att jag där har ett tandvårdsabonnemang, skulle jag kunna åka dit akut, och få tanden lagad utan extra kostnad nu.

Det är jag dock inte intresserad av alls.

Sist jag var där akut, så borrade de bara hejvilt, utan något annat skydd än den vanliga sugen.
Amalgam sprutade ut ur munnen i flagor, och jag kände hur det rann ned i halsen också.
Ingen vidare bra idé om man nu är förgiftad av amalgam redan....

Fick ett tips av sköterskan på Kristallenkliniken att jag nog kunde åka till Folktandvården och be dem göra en provisorisk lagning ovanpå alltihopa, utan att borra, men man kan ju inte vara säker på hur de bedömer det, och vad de gör när man kommer dit...

Jag störs inte av min trasiga tand på annat sätt än att jag inte vågar tugga något som kan knäcka det som är kvar av tanden.

Jag vill ju inte att det ska bli som förra gången, då den tanden sedan sprack, och inte gick att göra något åt, annat än att dra ut.

Så nu är det lättuggat som gäller....

Omskriven

Amalgamskadefonden har skrivit om min väninnna Minna och mig i sitt senaste nyhetsbrev.

Jag har inte skrivit mycket här i dagboken, eftersom jag inte kunnat sätta något av de problem som jag haft den senaste tiden i direkt samband med amalgamsaneringen.

Däremot kan det säkert hänga ihop med det amalgam som jag fortfarande har kvar i munnen. - I kombination med stress.

I min vanliga blogg Hermansro kan du läsa om mitt dagliga liv dag för dag på ett annat sätt.
Där finns förstås också en massa annat som inte hänger ihop med amalgam alls, efftersom det är en blogg som jag skriver för att det är kul, och för att kunna tjäna någon krona på sponsrade inlägg och annonser emellanåt.
Det är ju också ett sätt att få ihop ett litet bidrag till det som är kvar av saneringen.

För att locka fler läsare till den bloggen tar jag till olika knep, och broderar gärna ut texten lite, eller använder mig av nyhetslänkar och humor i många inlägg.

Den bloggen är därför inte en direkt dokumentär blogg som den här.
Däremot finns ofta inlägg som handlar om hur jag mår, och de sjukdomar jag har råkat ut för, och de speglar verkligheten som den ser ut för mig.

Nu har jag t ex dragits med problem i ett öra sedan början av december, och igår fick jag min tredje penicillinkur mot den åkomman.
Diagnosen igår blev Erysipelas (rosfeber) i örat.

Sedan i september har jag nu fått fem olika penicillinkurer, och jag tror nog amalgamet kan vara en av bovarna i dramat, vad gäller de sjukdomar jag har haft.

Bläddra gärna genom inläggen i min vanliga blogg, för att få en inblick i hur min vardag ser ut. (Men ta en del av de andra inläggen med en nypa salt. ;))

Klicka HÄR så kommer du dit.

Lite mer bakslag

Efter att jag mått dåligt på fredagen efter saneringen, fick jag massage på måndagskvällen.
Det satte visst fart på en hel del, och på tisdagen var jag verkligen helt borta.

Sedan har det varit en massa snöskottning, och så har jag jobbat jättemycket.
Jag räknade ut att jag den senaste veckan har jobbat 37 timmar. - Nästan heltid alltså, trots att jag har som mål att jobba runt tjugo, max tjugofem timmar egentligen.
Dessutom var vi en heldag i Västerås på onsdagen i förra veckan, så det var inte någon vilodag det heller.

Jag har haft väldigt ont i kroppen, men det beror förmodligen på just att jag skottat massor med snö, och inte fått den vila jag behöver.

Nu får vi se, om jag blir ledig några dagar, eller hur det blir.
I så fall kommer jag väl att kunna känna efter hur jag mår egentligen.
Men det tar nog en tid att landa efter allt jobb förstås.

Jag ska i alla fall lägga mig nu, för idag har jag också skottat snö, och burit in ett ton värmeloggs i tiokilospaket till pannrtummet.

Det kommer säkert också att kännas i kroppen...

Jag känner att jag behöver lägga mig, så kroppen får vila.

UPPDATERING: Jag var visst så slut att jag inte ens kunde räkna. :D
37 timmar på en vecka var det inte, även om det i och för sig kändes så....
Det var på elva dagar jag hade jobbat de timmarna, och hur jag kunde få elva dagar till en vecka det fattar jag inte? (Men man kanske kan skylla på att man blir dum i huvudet av amalgam? He, he...)

Reaktion?

Jag har bara mått bra efter saneringen i måndags. - Fram till igår eftermiddag.
Då började jag få ont i kroppen och frysa.

Idag har jag inte varit människa på hela dagen.
Ont i örat, ont i käken, ont i hela kroppen och så sanslöst frusen, trots att det är jättevarmt härinne.

Jag kan ju vara på väg att bli sjuk förstås, men de tidigare två tillfällen, då jag petat med amalgamlagningar det senaste året har ju liknande reaktioner kommit efter 4-6 dagar.

Därför tillskriver jag även mitt mående den här gången att jag grötat i tänderna.

Positivt i så fall, för då går det snart över. :)

(Dessutom verkar det ju vara ett tecken på att jag reagerar på amalgamet, och kan hoppas ännu mer på att jag ska må¨mycket bättre när allt är borta, och kvicksilvret gått ur kroppen så småningom.)

Sömnmaraton

I helgen har jag verkligen sovit.
I fredags morse vaknade jag vid tretiden på morgonen, och kunde inte somna om.

Jag har sovit rätt dåligt ett par veckor och ofta vaknat tidigt på morgonen.
De dagar jag då ska upp och jobba, har jag inte kunnat somna om, utan det har blivit väldigt tidiga morgnar ibland.

Nu var det kroppens tur att få sitt.

Blev tvungen att skjutsa Elin i fredags kväll, men när jag kommit hem, och kommit till ro, så sov jag.
Och sov, och sov...
Jag sov faktiskt hela lördagen, med korta avbrott för toalettbesök och en vända då jag var upp och stekte på lite pytt i panna.

Helt slut var jag, och första gången jag hade varit ned på bottenvåningen, orkade jag knappt gå uppför trappen igen.

Tillbringade ca 33 timmar i sängen, och av dem sov jag nog ungefär 30.

Om det här berodde på amalgam, eller bara sömnbrist kan jag såklart inte säga, men visst ligger det nära till hands att koppla ihop det med urborrningen av en plomb i onsdags...

Förmodligen hänger det väl ihop ändå. - Jag hade säkert inte sovit så här ifall jag inte varit så trött, men då kan man fråga sig ifall sömnbristen också beror på amalgam ?
Stress påverkar ju avsöndringen av kvicksilver, och samtidigt gör amalgam att man lättare blir stressad, så det kanske funnits med i hela den här cykeln ?
Vem vet ?

Nu borde jag i alla fall vara bättre i fas med mig själv, men även idag är jag trött.
Nu blev förstås klockan runt elva innan jag kom i säng igår, så det är väl kanske inte så konstigt ändå.
Det är ju bara tidig morgon, och då är jag ju aldrig pigg. :D

Sedan besöket hos tandläkaren har jag ett par vändor också haft ont i magen, och även nu på morgonen känner jag av det.

Viss förkylningskänska, med lite ömmande bihålor och lite ont i halsen har jag också haft ett par dagar.

Kroppen värker som sjutton, och nu tycker jag faktiskt inte det borde vara någon träningsvärk !
Jag klippte gräset igår, men det var då inte tungt, och före det har jag ju hållit mig väldigt lugn vad gäller kraftansträngningar i flera dagar.

Uppvaknandet

Jag har i många, många år lidit av olika krämpor, och fick i december -93 diagnosen ME ( kroniskt trötthetssyndrom ).
Jag orkar väldigt lite, och får ofta ont i kroppen.
Råkar ofta ut för infektioner. -Speciellt om det varit lite stressigt, eller ifall jag har ansträngt mig.

Jag har accepterat min situation, men klarar inte det ekonomiska riktigt med den magra inkomsten av en sjukersättning på 75 %, som jag nu lever på.

Den senaste tiden har jag faktiskt varit i riktigt uselt skick, men skyllt det mest på vädret, snön och en envis förkylng.
En del har jag också trott att det bottnat i min oro, och alla funderingar kring hur jag ska hitta en sysselsättning som kan fungera för mig, så det blir någon ordning på saker och ting också.

Det hela kulminerade förra veckan då jag fick smärtor som var så fruktansvärda att jag nästan inte stod ut.

Någon gång i december lånade jag ett magnethalsband, för att det skulle hjälpa mig med spänningar och smärtor i nacken och en axel, som gjorde väldigt ont, och var stel.

Jag har haft det på mig oavbrutet sedan dess och inte tänkt på att jag varit sämre än vanligt hela vintern.
Jag har helt enkelt skyllt det just på vintern, som ju är av en ovanlig sort i år.

För två veckor sedan började jag få tandvärk, och blev i samma veva också kallad till Folktandvården för undersökning, innan jag själv hann lyfta luren, för att beställa tid.

Det är förresten fler saker i den här historien, som har hänt, liksom av sig självt...
Som om jag har haft hjälp på traven av något, eller någon gjort mig uppmärksam på sådant jag borde kolla mer på...

Förra måndagen hade jag tid för undersökning, och det var också dags för en ny bedömning av mina tänder, eftersom jag abonnerar på tandvård.

Jag tyckte det var ett skit att jag fått tandvärk precis inför bedömningen såklart, för nu skulle väl min månadspremie stiga...

Man hittade inga fel alls i min mun, och min premie blev i stället sänkt, vilket såklart var väldigt välkommet !
Däremot hjälpte det ju inte ett dugg mot min värk, som nu var så intensiv,att jag bara lyckats sova en timme på natten före tandläkarbesöket.

Efter att ha sökt på Google, om värk i käkarna och tandvärk hittade jag uppgifter om att det kunde komma av hjärtinfarkt, eller kärlkramp.

Eftersom besvären blev mycket värre av kyla, och ännu värre av snöskottning, och jag dessutom kände ett visst tryck över bröstet fick det mig att ringa vårdcentralen.

Där gjorde man ett EKG och kollade blodtrycket, samt såklart lyssnade på hjärtat.
Det pickade och slog i precis rätt takt, och allt såg jättebra ut, så fel på hjärtat var det inte heller.

Jag genomled veckan med fruktansvärda smärtattacker, som til sist gjorde att jag vrålade rakt ut av smärta.
Nu hade också smärtan spridit sig, och det gjorde ont i hela vänstra halvan av huvudet.
Även i örat värkte det.

På torsdagen ringde jag vårdcentralen igen, och fick tid på fredagen.
Inga fel hittades nu heller, och jag skickades hem med Citodon och Rinexin, som jag själv bad om, eftersom jag hade en teori om att det trots allt på något sätt kom från bihålorna.

På kvällen satt jag på Facebook, och fick först ett meddelande från en som säljer magnetprodukter som erbjöd hjälp med lindring.
Sedan chattade jag med L, som jag lånat halsbandet av och hon frågade ifall jag hade halsbandet på mig, vilket jag ju hade.
Något säger mig att du ska ta av dig det skrev hon, och det gjorde jag.
Även mina armband åkte av.

Efter bara en stund kändes det annorlunda i kroppen, och de fruktansvärda smärtattackerna avtog.
Jag hade bara två stycken dagen efter, och sedan har jag bara haft vanlig värk.

Någon vecka innan hade jag pratat med M, som hade börjat tro att hon är kvicksilverförgiftad, och nu också håller på att söka information och ska på läkarbesök.

Med hennes samtal i färskt minne, som nu ploppade upp när jag insåg att något som reagerar på magneter måste vara inblandat, började jag söka information om magnetfält och amalgam.

Hittade information om tester som gjorts på halten kvicksilverångor i munnen efter magnetröntgen.
Tester finns också som rör andra typer av magnetfält. Till exempel från microvågsugnar och telefoner.
Det man kan utläsa av dessa tester är att förångningen av kvicksilver från amalgam i munhålan ökar markant av magnetism.

Jaha ja.....

Så var jag i gång med mina efterforskningar om amalgam och dess biverkningar, och inser att min diagnos ME nog är helt felaktig.
Alla dessa olika symptom som jag har upplevt under årens lopp är inte bara de som brukar tillskrivas kronisk trötthet, utan också en massa andra. - Och samtliga har alltså med kvicksilver att göra.

Men min värk var kvar, fast molande, och nu gjorde det bara ont i en specifik tand.
Det kändes som om den liksom höll på att jäsa upp ur tandköttet, så i går morse ringde jag till tandläkaren igen, och fick en tid idag.

Vid elvatiden i går ringde man från Folktandvården och hade fått ett återbud klockan ett.
Ville jag ha den tiden ?
Ja ! Det ville jag, och nu jäklar gick det undan i svängarna.

Nu såg man en förändring på röntgen, och borrade upp tanden, som tidigare var lagad med amalgam.
Det gjordes inte på någrot speciellt vis, utan man bara borrade bort amalgamet.
Men nu är det i alla fall borta.
Tanden ska senare rotfyllas.

Jag tog en liten hutt whisky när jag kom hem, för jag har läst att sprit binder kvicksilver.
Dessutom proppade jag i mig chlorellaalger och AlgBörjes alger också, så det blev fart i magen på kvällen, men de ska ju också binda tungmetaller, så de kan transporteras ut ur kroppen.
Speciellt chlorellan ska vara bra för detta.
Algerna fortsätter jag såklart äta !
Dessutom antioxidanter och selen.